Allting rullar på....

Det är märkligt hur tiden bara rullar på. Nu ligger jag här och läser gamla inlägg med en bäbis snusande intill. Hennes lugna andetag berör mig mer än något annat. Det är vårt andra barn. Vår andra pärla. Jag inser va länge sedan det var sen jag skrev här. Och va mycket som hänt i mitt liv. Vi har lämnat vår älskade lägenhet i stan för ett hus på landet. Det är en omställning med både fördelar och nackdelar. Mest fördelar. Jag kan sakna enkelheten. Men njuter av vårt projekt i huset och att ha en trädgård att leka i. En veranda att äta kvällsmat på. Under våren och sommaren iallafall.

Att ha plats. Rum för alla.

Och att få barn. Det var en större förändring än jag någonsin kunnat ana. Men det tar jag i ett eget inlägg.

Skruttan

Jag förstod aldrig riktigt detta med barn innan vi själva fick lillan! De skriker på cafeer, de vill vara i centrum så att man inte kan prata med deras föräldrar.. osv. Men sen lillan kom och jag förstod den gränslösa kärleken som man får till sitt barn så kommer även någon konstig förståelse och tolerans för andras barn...

Jag kan ligga och titta på henne när hon sover och bara känna mig så lycklig över att hon finns, och livrädd att något skulle hända henne. Det är fantastiskt!

Nu är nr 2 påväg...

Rum av gemenskap...

Det är något alldeles extra trivsamt med kök. Det känns ofta varmt och gemytligt. Vet inte vad det är som gör att kök ofta lockar till samtal. Goda samtal. Jag gillar kök.

Odla tystnaden ty i den talar Gud!

Bristen på tystnad gör själen rotlös. Mer jagad. Mer stressad. Vi drivs längre ifrån ro och frid. Får svårare att uppfatta vad som är viktigt. Men i stillheten kommer friden tillbaka. Det kanske dröjer. Men den är värd att vänta på. I stillheten och tystnaden talar Gud. Där hittar vi hem.

Stilikon

Alla älskar Kate! Jag älskar Kate! Hon har en schysst stil. Egentligen inte så märkvärdig men kanske är det just det vi gillar. Enkla jeans. T-shirt. Svart, vitt, grått. Smycken. Kort kavaj eller jacka. Alltid snygga handväskor att avundas. Tuff men ändå kvinnlig.

Att hon sedan alltid lyckas se snygg ut i håret, blont och rufsigt som om hon inte behöver fixa med det, aldrig får lust att bara sätta upp det i en tofs som vi andra dödliga och bara en sådan sak får mig att häpna av beundran...typ...

En liten hyllning till Kate alltså!

4 dagar kvar...

tills sommaren säger hej då för detta året, så bara njut av de dagar och stunder samt glimtar av sol som vi har kvar... snart är det närmare ett år tills vi ses igen.

Jag kommer att längta efter dig!

Fest på landet?

Jag bara måste visa detta dukningstips för er som tänker er en fest i lantlig miljö...

Happy day!

Man blir ju så glad av bilder som dessa...

Ogift?

Gläd dig!

Inte för det faktum att du inte är gift, som om det vore trist att vara gift men för att du har så mycket glatt att se fram emot! Både att få tänka på hur ni vill ha er fest och hur ni vill duka och fixa. Allt sådant är mysigt!

Är du singel och allt detta känns långt borta så har du än mer att se fram emot... de första pirriga känslorna, att få kyssa någon för första gången, att få ta någon i handen första gången. Bara njut, du har mycket spännande och härligt framför dig!

För oss som redan är gifta så har vi såklart också mycket som är glatt, inte det, men nu var denna text till de som ännu väntar...

Stillheten

I stillheten kommer ro och förnyad styrka. Glädje och ångest kan ibland tyckas vara väldigt nära vänner. Där, mitt i ångesten, tar man ett val, att vältra sig i jobbiga tankar eller att vända sig till något högre. Lyfta blicken. Till Fadern, som älskar obegränsat, utan förbehåll och som ville just dig! I hans närvaro förändras man, kärleken tar över och styrkan växer sig stark.

I vårt samhälle idag, med prestaionsångesten som en samhällspest tror jag att stillheten och avskildheten med Gud är viktigare än någonsin. Detta att få se sig i Hans spegel, se sig själv genom hans ögon... där börjar möjligheten att även se på andra genom hans ögon. Och behandla människor därefter. Du tar dig inte den förbehållslösa kärleken själv, den ges du. Och den växer när den delas ut. 

Detta må tyckas vara den enklaste bland sanningar, den mest grundläggande, men inte för det oviktigare. Tvärtom. 

"Jag tackar dig Herre, att jag är skapad så övermåttan underbart. Underbara är dina verk, min själ vet det väl..." PS 139:14

Who are you?

Det är allt en fashinerande om än underlig känsla att man kan känna att någon finns där, inuti en, utan att man har sett personen eller ens fått svar när man pratar till den. Man har fått lära sig att personen är kapabel att höra en, att den känner igen ens röst. Att den påverkas av hur man själv beter sig, vad man matar sig med eller vad man gör. När man känner hur det sparkar och lever om därinne, man kan se utanpå hur det rör sig men man kan inte se personen. Ändå växer kärleken till denna någon...

Det har den senaste tiden även blivit lättare att förstå vad bibeln säger om att Anden kan bo i oss. Vi ser inte anden men ändå kan vi känna den. Lära oss känna igen den stilla rösten, se hans rörelse.... 

Ny kraft

Efter en veckas sol på Spaniens solkust känner jag kraften komma tillbaka. Skulle kanske behöva sova lite mer men det har varit en välbehövlig semester. 

Nu njuter vi av sista kvällssolen. Imorgon åker vi hem till Sverige igen för att fira påsk!