Morgondimma

Det finns nog inget som ger mig mer ro än naturen en tidig höstmorgon när dimman ligger tät över fälten.
Varje morgon tar jag vägen förbi Spårhaga för att naturen där ger mig ro.

Guds Ande dansar där om morgonen och jag känner det berör mig.
Med en känsla av glädje och lätthet inför den stundande dagen kör jag genom den vackra naturen.

Var morgon häpnar jag lika mycket över hur otroligt vackert det kan vara,
Hur tyst… och stilla.. som att det ligger en god förväntan inför dagen.
Min förundran är tillbaka...