TILLFLYKTSORT

Jag söker mig ut i skogen, långt ut i naturen.
På 6-åriga stoet Fina tar jag mig fram längst stigar,
över berg och genom leriga passager.
Den här hösten har dessa stunder kommit att bli
min viktigaste tillflyktsort.

Långt borta från trängseln i stan, borta från krav
(egna och andras) har dessa stunder tagit andan ur mig.
Guds enorma skapelse hänför mig,
den berusar mig och jag känner hur livet strömmar åter.

När vi skrittar över stenmuren och ut på ängarna
ligger dimman ofta som ett täcke över marken.
Luften är sval och solen går röd ner bakom trädtopparna, då
kan jag inte annat än sucka;
-Tack!