Beröringspunkter

Jag förundras över vad det är som gör att jag blir så berörd av naturen. Speciellt en viss typ av natur. Bok- och ekskog. Öppna, lantliga, landskap med fina, gamla gårdar, stigar och slätter. Tidiga mornar när dimman ligger som ett täcke över marken eller när solen färgar himelen röd. Helgens resa till Bjärka Säby utanför Linköping var en fröjd av naturupplevelse.
Min kära make tvingades hela tiden lyssna till mina lovprisningar över landskapet och över gårdarnas prakt.
Det är en känsla av lugn och frid som sänker sig över mig, blandad med en pirrande glädje som jag har svårt att förklara eller förstå.

Jag vill stanna där förevigt, i den stunden, bara njuta av det vackra. Den stilla tystnaden, den fräscha, rena luften. Jag vet att jag låter nästan galen men det berör mig. Har alltid gjort så.
Jag älskar den känslan. Den gör att jag känner mig levande!