Stillheten
I stillheten kommer ro och förnyad styrka. Glädje och ångest kan ibland tyckas vara väldigt nära vänner. Där, mitt i ångesten, tar man ett val, att vältra sig i jobbiga tankar eller att vända sig till något högre. Lyfta blicken. Till Fadern, som älskar obegränsat, utan förbehåll och som ville just dig! I hans närvaro förändras man, kärleken tar över och styrkan växer sig stark.
I vårt samhälle idag, med prestaionsångesten som en samhällspest tror jag att stillheten och avskildheten med Gud är viktigare än någonsin. Detta att få se sig i Hans spegel, se sig själv genom hans ögon... där börjar möjligheten att även se på andra genom hans ögon. Och behandla människor därefter. Du tar dig inte den förbehållslösa kärleken själv, den ges du. Och den växer när den delas ut.
Detta må tyckas vara den enklaste bland sanningar, den mest grundläggande, men inte för det oviktigare. Tvärtom.
"Jag tackar dig Herre, att jag är skapad så övermåttan underbart. Underbara är dina verk, min själ vet det väl..." PS 139:14