TILLFLYKTSORT TVÅ

Det är Måndag och kl är tio på morgonen när jag kliver in på ett av de typiska boheme cafeerna på Vasagatan i Göteborg. Där råder en märkbart annorlunda atmosfär jämfört med de annars relativt trendiga cafeerna.

Det är mörkare, rökigare, tapeterna är vinröda och slitna. Här och var sitter gamla klistermärken på stolpar och speglar. På väggarna hänger tavlor med kända jazzmusiker och utmed väggarna står hyllor med gamla böcker uppradade. Stolarna är olika. Böckerna och lyktorna ger en känsla av att här är det okej att smyga sig in, sätta sig i ett hörn och läsa med sin kopp kaffe. Många sitter här och skriver samtidigt som de röker förstrött.

Även om folk tittar upp när man kommer in får man känslan att här är det okej att vara som man vill.

En man kommer in och vill sälja tidningen faktum, tidningen för hemlösa i Göteborg. Alla är välkomna här.

Många kommer hit ensamma och sitter och läser och skriver. Känslan kan jag nästan jämföra med att komma till ett annat land med ny kultur. Avskärmad från konsumtionsamhället där det viktigaste är att allt är snyggt och folk bedömmer varandra efter utsidan. Här är du bara, du kan filosofera över livet och på något sätt blir det just det du gör här. Kanske för att atmosfären är så uppenbart annorlunda än den rådande stressen utanför.