Bokat..

Om sex dagar drar jag och kära syster Jill till Bulgarien och sunny beach... jag bara längtar!
Ska bli helt fantastiskt att bara hinna njuta och få kvalitetstid ihop... tillbringa dagarna vid svarta havets kant känns just fine!
Ser inte helt tråkigt ut...

Tvärsäker...?

Alla människor har sina sidor... en av mina är att jag har lite väl lätt att vara tvärsäker, att låta som att jag bara VET att jag har rätt. Irriterande kan man tycka. Jag vet.
Igår hamnade jag i ytterligare en, eller två faktiskt, diskutioner där jag var för säker, för fort. Erkänner, kryper till korset... Kosika tillhör Frankrike. Så är det... tydligen!
Detta trots att Korsika finns att finna under semesterorter om man söker på Italien och platser.
Men jag ger mig. Så var det sagt. Sorry Josh...

Och Gusten, det kan mycket väl vara tre år... jag har hört fem.. men jag kan ha fel... eller så är helt enkelt gjort gjort...

Hur som helst går dagens puss till Josef och Sofia!
Chip shop..

Läsvärt..

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så var uppmärks am på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.":

"När kyrkan blir mätt och desorienterad i sin samtid behöver vi återvända till vår ursprungshistoria. I Apostlagärningarna förs vi i förbindelse med friheten hos en kyrka som bevarat sin pilgrimssjäl. Det är det första bladet i den kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Som ett Andens folk bär de sin hemlighet inom sig och ger den gestalt i en efterföljare som vänder upp och ner på världen." Peter Halldorf

I sitt föredrag om Andens folk tar Peter Halldorf oss med till Apostlagärningarnas 27:e kapitel. Skeppsbrottet på Malta. Undervisningen är djup och uppmanande. Som slutsats uppmanar Peter till att tro det man i sitt hjärta känner en inre förvissning om, detta trots att inget i de yttre omständigheterna pekar på att det skulle kunna bli så. Att leva och gå i tro och att Lita på Gud. Det är orden jag tar med mig därifrån, tillsammans med flera sidor anteckningar, en längtan efter att återigen drunkna i apostlagärningarna och faktiskt en förnyad fokus på att Gud har koll.

Tack för rätt fokus!

Snart ledig...

Min försommarresa närmar sig...
Jag har en skön, nästan lite pirrig känsla av glädje över att snart sitta på ett plan som tar mig mot sköna stränder, varmt väder, lata dagar, goda böcker och god mat...
Dock har båda mina reskompisar börjat få kalla fötter så det kan hända att jag ensam drar iväg till soldränkta dagar... såvida inte du längtar iväg...

Skön söndag!

Den här bilden ilustrerar min och Elisabeths söndag riktigt bra! En skön, slapp söndag i solen! Skönt vila sig till ny kraft!

Socialtmonster...

I helgen blev jag kallad "ett socialt monster"... å vet du vad, det kan nog ligga något i det. Jag älskar att träffa mina vänner, folk jag bryr mig om. Det ger mig ett glatt humör och ny energi! Dock behöver jag egen tid, för mig själv, men när jag haft den tiden då älskar jag att umgås!
Att bara möta upp goda vänner en stund och se deras goda ansikten, det värmer hjärtat. Att ta sig tid och bara sitta och snacka över en kaffe i flera timmar, det värmer.
Att samla alla sina goda vänner i ett stort trädhus, äta god mat och bara hänga... länge...det tycker jag hade varit fint!
Socialt monster...