Ta det med ro..
För att klara det behöver man sina nära och kära som uppmuntrar en. Klappar en på axel och säger att allt kommer bli bra. Det kommer att ordna sig, så som det alltid har en förunderlig tendens att göra. Ordna upp sig.
Så sitter man där sedan och ler... och undrar varför i hela världen man oroade sig. Tycker att det var onödigt. När det blev så bra. Tillslut.
Njut av stunden som är nu. Hur klyschigt det än låter så kommer den inte tillbaka. Därför kan man lika gärna passa på att göra saker somman blir glad av. Som att tänka på sommaren. Den här bilden gör mig glad. Jag tycker den är skön!