On the road...

"Den som får mycket förlåtet älskar också mycket!"
Bibels berättelse om den förlorade sonen som ger sig ut för att pröva sina vingar och se sig om i världen har legat i mina tankar de senaste dagarna. Både hans rastlöshet som driver honom ut på vägarna, bort från faderns hus, och den längtan som så småningom drev honom tillbaka.
Inte minst har jag tänkt på den nya kärlek han lär ha känt över faderns öppna famn när han, tillslut, vågar sig tillbaka.
Vad hade hänt om fadern betett sig som brodern?
Bara en tanke...

Make a wish...

Vad vill du... Egentligen?

Om du fick önska helt fritt, utan begränsningar, vad skulle du önska då?

Var det hit du tänkt dig? Är det hit du vill? Eller har livet plötsligt ändrat riktning utan att du riktigt hunnit/tagit dig tid att inse att du varit alltför stressad och upptagen med ditt för notera att allt bara rullat på...

Eller är det just det som är så befriande? Att ibland blir det inte alls som man tänkt sig, men det blir kanske bättre... eller minst lika bra?!

Ibland blir jag påmind om att stanna upp för att reflektera över hur allt blev, om jag är nöjd eller om jag behöver tänka om, sno på klacken, för att faktiskt förverkliga det som en gång var min dröm.

Kom på idag, att det var länge sedan. Så jag tänker ta mig tid att fundera en stund, utvärdera... se om det är något jag vill ändra, eller om jag faktiskt är...
nöjd!

http://www.affarsvarlden.se/art/149326

Ut i naturen...

Hösten är enligt min uppfattning en fantanstisk årstid att söka sig ut i naturen!
Promenera i skogen. Sätta sig vid havet och bara njuta av stillheten. Rida. Plocka svamp. Kratta trädgården (om man har någon). Passa på medan vädret tillåter att bara ta in den svala luften, lukterna, friden och kraften som faktiskt döljer sig där.

Fick ett sms häromdagen där det stod; "Hämtar dig kl 19.00 imorgon iförd joggingskor. Kapish?" Så igår 19.00 vankades löpning i Skatås, något jag aldrig tagit mig för själv, men desto mer tacksam var jag när jag in andades den fräscha luften i skogen. Tack broder för påtvingad men underbar träning! You're so fresh and so clean, clean...

11 September, Ingen vanlig morgon...

Det börjar som vilken dag som helst. Du tvingar dig upp ur sängen och in i duschen. Du promenerar till jobbet. Allt rullar på som vanligt, tills...

När man har ett jobb där man väldigt många gånger per dag skriver dagens datum så går det inte annat än att inse att idag är det den 11 September. Lika lite går det att slå ifrån sig faktumet att detta inte är vilken dag som helst.

I Januari stod jag vid den plats i New York där World Trade Center fram till morgonen den 11 September 2001 stod. Märkligt berörd av den fridfulla stämningen som nu råder på den plats där tornen tidigare pekade högt mot skyn.

Hörde en föredetta arbetskamrat berätta om en kompis hon har som är bosatt i NY. Hennes pojkvän arbetade på World trade center. Han var en av dem som inte så lätt uttrycker sina känslor i ord... Hon visste säkert att han brydde sig om henne men under de två åren de varit tillsammans så hade han aldrig sagt att han älskade henne.
Den här morgonen, den 11 September 2001, när hon står i duschen kommer han plötsligt in i badrummet, som vanligt iklädd kostym. Kliver rätt in i duschen, i kläder, blöt som en katt kramar han henne hårt och länge och säger:
-Du vet väl att jag älskar dig....
Sedan byter han om och går till jobbet....

Det var den sista gången hon såg honom.

När jag tänker på hur många "sista farväl" som sades den morgonen utan att folk visste om det blir jag rädd. "So tell the ones that you love..."
Man ångrar aldrig de gånger man uttrycker sin kärlek, endast de gånger man låter bli...