11 September, Ingen vanlig morgon...

Det börjar som vilken dag som helst. Du tvingar dig upp ur sängen och in i duschen. Du promenerar till jobbet. Allt rullar på som vanligt, tills...

När man har ett jobb där man väldigt många gånger per dag skriver dagens datum så går det inte annat än att inse att idag är det den 11 September. Lika lite går det att slå ifrån sig faktumet att detta inte är vilken dag som helst.

I Januari stod jag vid den plats i New York där World Trade Center fram till morgonen den 11 September 2001 stod. Märkligt berörd av den fridfulla stämningen som nu råder på den plats där tornen tidigare pekade högt mot skyn.

Hörde en föredetta arbetskamrat berätta om en kompis hon har som är bosatt i NY. Hennes pojkvän arbetade på World trade center. Han var en av dem som inte så lätt uttrycker sina känslor i ord... Hon visste säkert att han brydde sig om henne men under de två åren de varit tillsammans så hade han aldrig sagt att han älskade henne.
Den här morgonen, den 11 September 2001, när hon står i duschen kommer han plötsligt in i badrummet, som vanligt iklädd kostym. Kliver rätt in i duschen, i kläder, blöt som en katt kramar han henne hårt och länge och säger:
-Du vet väl att jag älskar dig....
Sedan byter han om och går till jobbet....

Det var den sista gången hon såg honom.

När jag tänker på hur många "sista farväl" som sades den morgonen utan att folk visste om det blir jag rädd. "So tell the ones that you love..."
Man ångrar aldrig de gånger man uttrycker sin kärlek, endast de gånger man låter bli...