Bland helgon och profeter?

I den katolska kyrkan upphöjs helgonen. Man beder genom helgon. När någon som man har stort förtroende för tenderar dra åt det katolska hållet börjar åtminstonde jag fundera över hur jag själv reagerar och tänker i frågan och kanske främst synen på det här med helgon.

De texter i bibeln som jag själv fastnat för i frågan är främst när lärjungarna säger till Jesus att hans mor och syskon söker honom. Själv står han och undervisar. Hans svar blir då;
"-Min mor och mina syskon är de som hör och gör min faders vilja. "

Att Jesus älskade sin mor högt tvivlar jag inte för en sekund på, däremot sätter han henne inte över någon annan människa. Inte heller verkar han tycka att Gud hör henne bättre än någon annan som vill följa honom.

Det andra jag tänker på är bilden av att förhänget till det innersta rasar när Jesus ger upp andan vid sin död på korset. Bilden på att till den plats dit endast prästerna fick komma inför Gud var nu öppen för alla. Jesus hade genom sin död öppnat vägen så att alla människor får komma inför Gud. Att då tänka att helgonens böner skulle höras bättre av Gud känns för mig lite som att "bygga upp" det Gud själv rivit ner.

Att sedan ha föredömmen, som gått före på vägen, det tror jag att vi alla behöver. Likväl som det kan vara någon som levt före vår tid kan det vara en mormor, en vän, en bekant.
Det är så som jag tror och tänker just nu..

Bifogar länk till artikel i ämnet.

http://www.solascriptura.se/kts/hur1.html