Är du pigg...?

Varför anses det som en dygd att vara pigg? Jag är oftast trött. Det störande i det är att jag tänker att alla andra är så pigga hela tiden. Tänkte att det kanske har att göra med att jag inte är 17 längre, men det är ju å andra sidan inte mina trettio åriga kompisar heller. Jag kan nästan tro att det är något fel på mig när jag inser hur trött jag oftast är... men, här kommer det fina...

I lördags ville min vän Elisabeth läsa för oss ur Tomas Sjödins bok "Eftervärme". Det hon läste handlade om just detta. Så befriande. Att inse att man inte måste pigg. Tomas skrev bla att det värsta han kunde tänka sig att någon skulle komma att säga på hans begravning var:
-"Han var så pigg..."
Jag blev så glad! Jag har en trött broder...

I går satt jag och Elisabeth och drack kaffe med Tomas och hans goa fru, vi kom då in på att prata om det här och hur befriande det kan vara när någon sätter ord på något man själv känner.

Det är skönt att träffa par som fortfarande är så kära som makarna Sjödin, de har en varm humor mellan varandra och nuddar allt som oftast vid den andres händer när de pratar. Jag älskar kvällar som igår, när man hamnar i goda samtal, trosstärkande samtal som gör att man somnar med ett leende på sina läppar och en tacksamhet över sköna möten men människor som man bara måste älska. Dit hör makarna Sjödin...

Dagens tips är att kl 13.00 lyssna till dagens sommarpratare, Tomas sjödin.

Sommarkänsla...

Håller ni inte med om att det är rätt kraftig sommarkänsla över en sån här bild?!
Åtminstonde för de av oss som älskar sill och potatis. Det är något som jag i princip älskat från att jag fick mina första små mjölktänder. Så varje år när färskpotatisen kommer så är det med glädje jag går förbi saluhallen och inhandlar dessa underbara, inlagda sillar.
Finns så mycket man kan glädja sig åt...

Leda....fortsätter citera....

"Har du bekymmer?" frågar Evagrios när jag suttit och betraktat hans arbete med läderkorsen några minuter.

"Jag vet inte. Det känns som att jag trampar i en cirkel. Ingenting förändras. Jag tror jag skulle behöva göra något nytt för att komma vidare. Ibland, när ledan känns som värst, blir jag nästan rädd för mig själv. I mina mörkaste stunder tänker jag att livet bara är ett lumpet spratt."

Evagrios fortsätter till synes oberörd sitt arbete med läderkorsen, som om jag inte alls var där. Men jag vet att han lyssnar.

"Vad ska jag göra?" frågar jag tillslut uppgivet.

"Vänta", svarar han kort.

"Vänta?"

"Ja. Just nu skall du inte göra något alls. Förbli där du är. Det är kallelsens tid."
Han fortsätter:"Det faktum att inget händer är just det tecken du väntat på. Middagsdemonen är din bundsförvant. Ledan är en påminnelse om att de gamla lekarna inte längre fungerar. Hur du än anstränger dig för att med hjälp av nya projekt få fart på ditt liv kommer du inte att bli tillfreds. Men genom att vänta besvarar du kallelsen."

"Kallelsen?" säger jag med ett plågat uttryck i ansiktet.

Evagrios gör en paus och säger sedan med låg, knappt hörbar röst:
"Nu kallar Gud dig ut på djupare vatten."

Jag sitter i den grågula sanden framför Evagrios och känner hur det pågår ett uppror inom mig. Stanna där jag är? Jag vill inte höra på det örat. En svärm av invändningar fyller huvudet. Inte kan jag väl bara acceptera att ingenting händer?

"Men skall man aldrig bryta upp?", säger jag irriterat. "Det måste man väl ändå göra? Uppbrottet. Det hör ju också till livet."

"Du har rätt. Ibland är det tid att bryta upp. Men när är uppbrottet en kallelse, och när är det en flykt?""

Ur: "Helig rot", Peter Halldorf.

Inte bara vin..

"Om ett krus med vin får stå länge på samma plats, säger Evagrios av Pontos, får du ett ogrumlat,välmoget och aromatiskt vin. Men om vinet flyttas runt blir det uddlöst och blaskigt, härsket av bottensatsen. På samma sätt skall även du förbli kvar på samma plats; du kommer att märka hur välgörande det är för dig"

Ur: Helig rot, Peter Halldorf

sunshine from Bulgary..

Det sticker i skinnet på ett sådär skönt sätt som det gör när solen blandats med saltvatten på ens tidigare vita kropp. Näsan går inte riktigt att rynka ihop för att det då känns som om skinnet inte riktigt ska räcka till. Vi njuter för fullt av vår semester och av lata dagar. Trots att det varit växlande molnigt och stormigt blåsväder så bara njuter vi. På väg in från en lång dag på stranden ska vi nu gå förbi vårt em hak, det finaste kaffe ställe vi hittat, för vårt em häng med kaffe till mig och kall dricka till syster.
Boktipset fran dagens läsning blir "Helig rot" med Peter Halldorf.

Jag citerar:
"Bland allt mänskligt finns ingenting som bättre hjälper mig att hålla blicken oavvänt riktad mot Gud än vänskapen med Guds vänner"

Egg & milk

Jag har ett nytt favorit cafe, "Egg and milk" som ligger på Ö. Husargatan, nästan uppe vid linneplatsen. Detta amerikanska, charmiga ställe serverar såväl alla tänkbara sorters bagels, självklart gott kaffe, ägg och bacon, frukt och flingor, pannkakor, amerikansk brunch & frukost.
Personalen är klädsamt klädda i rosa, gammeldags "drive-in-amerikansk-film-cafe-dräkt" om ni förstår vad jag menar (annars kommer ni att göra det när ni varit där). Enda nackdelen är att de har bara öppet till kl tre. Dock rekomenderar jag å det varmaste ett besök med häng på denna annorlunda, charmiga plats. Enjoy..

På väg..

Nu bär det iväg... om två timmar åker vi ut till flyget som tar oss vidare till Sunny beach. Det ska bli så skönt! Detta trots att jag hört att det är molnigt där nu, att maten är dålig och killarna fula ;-) (citat). Får helt enkelt ge egen recension när jag är hemma igen... Hur som helst verkar ni få fint väder här i Göteborg så jag får bara önska er en strålande fin vecka!

Kärlek/Chappo

Som i en tidsmaskin...

På bara några sekunder ändras mitt sinnestillstånd! Jag går månader eller år tillbaka i tiden. Ganska snart inser jag att det är musiken som kommer strömmande från högtalarna som fått mig att likt i en tidsmakin förflytta mig från rummet, och tiden jag befinner mig i.

Fashinerande att musik spelar en så stor roll för ens humör. För ens minne...
En låt kan få mig att minnas en person som jag på åratal inte ägnat en tanke.
Den kan få mig att komma ihåg hur det var att gå på högstadiet och gå på klassdisco. Hur det kändes att dansa tryckare med killen man spanat på i flera veckor.
Jag kan minnas sommarkvällen ute på klipporna (eller bland bergen som min kompis Elisabeth skulle säga).

Under några veckor spelades Kelly Klarksons låt "because of you" på mtv varje morgon när jag gjorde mig klar för att få till jobbet... varje morgon hände samma sak... jag började plötsligt att gråta. Jag var tvungen sätta mig i soffan och titta på videon medans tårarna strömmade utför mina nysminkade kinder och min rumskompis frågade mig varför jag inte bara stängde av tvn när låten kom. Men någonstans var jag fashinerad över det faktum att en låt kan frammana sådana känslor. Att fastän jag var glad innan så satt jag helt plötsligt där och grät. Varje morgon.
Låten berör mig, videon speglar kanske något jag känt, den speglar något i samhället jag bryr mig om. Musiken spelar en stor roll för mitt känsloliv, på både gott och ont.

Att folk inom såväl film som reklambranchen , kyrka och butikspersonal har förstått detta är nog klart för de flesta. Det skrämmande är bara när man börjar tänka på det, hur mycket som är frammanat och vad som egentligen är verkliga känslor...