Som i en tidsmaskin...

På bara några sekunder ändras mitt sinnestillstånd! Jag går månader eller år tillbaka i tiden. Ganska snart inser jag att det är musiken som kommer strömmande från högtalarna som fått mig att likt i en tidsmakin förflytta mig från rummet, och tiden jag befinner mig i.

Fashinerande att musik spelar en så stor roll för ens humör. För ens minne...
En låt kan få mig att minnas en person som jag på åratal inte ägnat en tanke.
Den kan få mig att komma ihåg hur det var att gå på högstadiet och gå på klassdisco. Hur det kändes att dansa tryckare med killen man spanat på i flera veckor.
Jag kan minnas sommarkvällen ute på klipporna (eller bland bergen som min kompis Elisabeth skulle säga).

Under några veckor spelades Kelly Klarksons låt "because of you" på mtv varje morgon när jag gjorde mig klar för att få till jobbet... varje morgon hände samma sak... jag började plötsligt att gråta. Jag var tvungen sätta mig i soffan och titta på videon medans tårarna strömmade utför mina nysminkade kinder och min rumskompis frågade mig varför jag inte bara stängde av tvn när låten kom. Men någonstans var jag fashinerad över det faktum att en låt kan frammana sådana känslor. Att fastän jag var glad innan så satt jag helt plötsligt där och grät. Varje morgon.
Låten berör mig, videon speglar kanske något jag känt, den speglar något i samhället jag bryr mig om. Musiken spelar en stor roll för mitt känsloliv, på både gott och ont.

Att folk inom såväl film som reklambranchen , kyrka och butikspersonal har förstått detta är nog klart för de flesta. Det skrämmande är bara när man börjar tänka på det, hur mycket som är frammanat och vad som egentligen är verkliga känslor...