Jag har alltid önskat att jag hade varit bra på att dansa, alltså riktigt bra. Jag dansade balett som liten, senare jazzdans och street men jag var aldrig tillräckligt uthållig för att fortsätta när det började ta emot. När träningarna kändes mer jobbiga än roliga, då la jag av.

Många gånger har jag önskat att mina föräldrar skulle ha tvingat mig att fortsätta. Då hade jag kunnat vara riktigt bra vid det här laget. Kanske dansat med "bounce"? Men det gjorde de aldrig, tvingade mig alltså. ..

En gång gick jag till och med så långt att jag började anklaga dem, sa att jag hade kunnat vara något stort nu. Vunnit danstävlingar. Varit rik. Jag var helt oresonlig. Sa att det var deras fel att jag inte hade en lysande danskarriär nu. De hade väl om inte annat kunnat tvinga mig att börja med tennis...