13 snart 30...

Ibland kan det kännas som att det var nyss jag var 13 år och gick omkring i korridorerna på Sörböleskolan med allt vad det innebar. Vad är det egentligen som förändras när man blir vuxen? Ska man väntas förstå allt? Förstå vad de små trådarna som kallas stringtrosor ska vara bra för? Ha accepterat att livet inte alltid är perfekt... Ska man ha tappat längtan att hoppa hopprep eller kasta kula? Är det "barnsligt eller naivt" att tro att löven som sakta dalar ner och färgar hösten röd...dalar just för min skull. Att tro att Allt kommer att ordna sig. Bli bra igen. Att tro att tomten kommer till jul och att det finns änglar som vakar över just mig. Är man gammal när man tycker att tiden går fort? Att det var nyss man var 13. Är det naivt att vara glad över livet och känna glädje över det man har omkring sig utan att analysera för mycket. Att förvänta sig att människor vill en gott?