Dont ever wanna be without...

Tjejkompisar, vänner som man pratar med allt om. Tjejer som man litar på till hundra procent. Som man vet alltid lyssnar. Som alltid kommer över om man är ledsen eller som skrattar med en när något galet händer. Man känner varandra väl, vet varandras historia, känner till ens gamla förhållanden och familjehistorier. Det finns oskivna koder för hur man beter sig. Vad man gör och vad man inte gör. När man väljer att följa de koderna får man vänner starkare än döden.

Det är svårt att vara utan dem. De är viktiga genom hela livet. Man har stunder som etsat sig fast i ens minne. Som får en att bli varm i hjärtat när helst man tänker på dem.

Tänker särskilt nu på ett samtal jag och min barndomsvän Magdalena hade för ca ett år sedan på Cincinnatis flygplats. Vi satt och pratade i väntan på att vårt plan skulle avgå tillbaka till Cleveland. Mellan alla människor på stolarna i väntehallen satt vi och pratade tills tårarna rann på oss båda och mellan skratten och tårarna delade vi en av de sköna stunderna i livet som berör. Det är sådana stunder som man inser hur viktiga ens vänner är för en. Återigen, lyckligt lottad.

Magdalena, jag längtar efter dig och våra fikastunder! Glad att vi snart ses..