SAFENAT PANEA

Det fanns två berättelser som jag alltid tvingade min mormor att läsa för mig som liten.. den ena var bockarna bruse, den andra var berättelsen om Josef i Bibeln. Josef var vacker att skåda och han litade på Gud. Berättelsen handlar om allt från Josefs familjeliv, hans brottning med egna tankar, avundsjuka, syskonskap, arbete, tuffa perioder, lyckliga perioder, frestelser.. det mesta i ett liv helt enkelt. Josef hade inte enbart ett lätt liv, många gånger verkade livet gå emot honom och prövningar och svårigheter kantade hans väg. Men genom berättelsen finns en mening som ständigt återkommer: "Men Gud var med honom". Gud var med Josef. Gud hade en plan med hans liv och även om det säkert många gånger, för Josef, verkade som om Gud glömt bort honom så var Guds ledning säker och fast. Jag tror att om vi fick läsa om vårt liv i efterhand, nedkortat i några kapitel, skulle det förmodligen, på samma sätt, vara lätt att se Guds plan och ledning.

Josef ville göra Guds vilja vad än det skulle kosta honom. Jag tror att det som främst alltid berört mig i berättelsen är Josefs karaktär, hans ödmjukhet inför livet och inför Gud. Berättelsen har gett mig tankar om vilken typ av person jag vill vara. Men historien visar också att även de perioder i ens liv som kan tyckas vara helt meningslösa kan ha ett högre syfte. De kan ingå i en större plan och leda en dit Gud tänkt. Ord min kompis Sam ofta säger ger perspektiv och förtröstan: "Gud är större".