När kylan blir obeskrivlig...

Så fort jag sticker näsan utanför dörren drar jag mig instinktivt tillbaka... kylan väller emot mig som en avskyvärd fiende! Men ut måste jag... det är samma sak varje morgon den här perioden. Kylan får mig att vilja svära, jag vet inte varför, allt jag vet är att jag önskar, mer än annat just nu, att det vore sommar. Jag önskar att jag var ledig i minst två veckor och att jag hade en mysig sommarstuga i närheten av havet, där skulle jag samla mina vänner och sola, bada, göra små utflykter och på kvällen grilla i trädgården. Ljuva, underbara sommarkvällar... hela året runt, det vore fint!