Tygellöst land

I Sverige är det inte okej att tycka att något är fel. Att stå för något. Särskilt inte för kyrkans del. Man ska tycka att allt är okej, att allt bara är fint och bra. Det stör mig. Politikerna står för allt och inget, talar om mycket men säger egentligen ingenting. Prästerna står för alla olika saker, beroende på...Konflikträdslan är total. Överallt. Bäst att vara neutral.

Hade en diskution om detta med en av våra säljare, han trodde det skulle komma att bli Sveriges fall, att vi inte står för något.

Hur kan kristna sätta sitt hopp till en tvåtusen år gammal bok, fnyser någon. Gud lämnas utanför. Finns inte Gud, ja då behöver vi ju inte följa en tvåtusen år gammal bok. Men är det Guds ord, Guds kärlek som ger världen substans och mening då är det dags att något händer. Snart.

Jag läste en artikel idag om ungdomar som ville ha tydligare gränser. Man kan tänka att alla mår bäst av att få göra som de vill. Men utan ramar, utan rätt och fel blir landet tygellöst. Människor snarare vilsna än trygga. Även kyrkan måste våga stå för Guds ord. Att stå för något, ibland, blir otrovärdigt.

Min mormor är ett föredömme. När man hamnar i diskutioner och jag ifrågasätter, blir hennes svar alltid detsamma:
-Så står det inte i bibeln, Linda.
Även om jag ibland protesterar och argumenterar, så sedan i min stillhet, ensam, vet jag att hon har rätt. Gud är större. Han ser, längre än oss, i sin kärlek. Han vet vad vi människor mår bra av... i längden.

Om Gud finns, då är han störst, vet bäst, då är kyrkans hans. Då är prästen Guds språkrör. Men om prästerna tror sig veta bättre än Gud eller är rädda för vad andra ska säga. Då tappar kyrkan mark och trovärdighet. En "blaskig" kyrka blir knappast trovärdig, inte attraktiv för den delen heller.
"Hur ska ni kunna tro, ni som vill bli ärade av människor " säger Jesus.
De flesta man pratar med, troende eller ej, håller med om att världen skulle se bättre ut om alla följde 10 Guds bud. Regler, lagar som får oss att respektera varandra. Från att vi är små. Det vore en styrka för Sverige. För världen. Som det står i bibeln, Guds ord: "Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av därifrån när han blir gammal."

SNÖ

Det snöar... mysigt.. jag fick min första blöta snöflinga på kinden nyss... känns som en liten kram från himlen. Vittnar om en bra dag...

Förtid...

Glädjande, det är vad det är, glädjande... glögg... doften och smaken av jul.. Jag, min kombo Gusten och hennes alltigenom godhjärtade pojkvän drack glögg härom kvällen. Det är härligt, att tjuvstarta julen. Dra ut på det. Små njuta innan man egentligen ska börja. Lyssnade till och med på en jullåt igår morse. Men bara en. Innan man har lessnat, är det glädje... att få smånjuta... i förtid.

Sanctuary...

Har insett en sak, jag har nog ända sedan jag var liten varit en drömmare. Vi var ute och åt middag med pappa igår, min syster frågade hur vi var som små "Chappo var filosofisk, satt ofta och ritade och funderade. Man fick bara krama henne så länge som hon själv ville...sedan gled hon ur ens grepp och återgick till sitt ritblock" sa pappa, förklarande om mig.

Särskilt vintertid upplever jag mig själv gå in i en dimma av att drömma mig bort... bort till varmare platser, till sköna solnedgångar vid havet, även till snötäkta bergstoppar och en varm timmrad stuga... bort från plikter och kyla. Vet inte riktigt varför vissa personer verkar ha en större benägenhet till att önska att de vore någonannanstans?! Vet bara att en av dem är jag. Varför kan jag inte bara vara nöjd? Uppskatta det jag har.. (vilket jag i och för sig gör) men bara njuta av det ögonblick som är just nu. Jag ska börja ta mer tillvara på varje stund! Njuta! Ska skriva en lista på allt i min tillvaro som jag uppskattar och verkligen njuter av. Listor är bra! De har fått en att inse en och annan sanning...

Frihetslängtan

Har inga ord - Bara längtan!

Min humor...

Min syster och jag har samma humor. Det är komiskt, hur vi alltid, brister ut i hysteriskt skratt på exakt samma ställe i varje film. Det är något skönt i det, att ha en annan människa vid sin sida som förstår precis, utan ord, hur man känner. Vad man menar. Vad man skrattar åt. Dessutom ligger det något härligt förlösande i att få skratta. Från djupet av sitt hjärta, så tårarna sprutar och man nästan trillar ur soffan. Skönt se film med dig ikväll, kära syster.

Är det sant att ett gott skratt förlänger livet, så kommer vi leva lite längre, pågrund av ikväll.

FÖRSÖK TVÅ

Hatar att erkänna det. Var på Centro idag. Igen. Lunchade med en av mina Centro entusiaster till vänner. Han tyckte det var läge för ett nytt försök.

Det tar emot att skriva detta... men det är ett bra charmigt ställe det där. Tar emot att säga att inte ens kaffet är möjligt att, ens försöka, klanka ner på idag. Kanske beror mycket på vem som gör kaffet. För nog är det en konst alltid.. att få till en riktigt creamig kaffe latte. En konst som den här tjejen behärskade till fullo.

Vi satte oss på en bänk utanför Canvas och spånade över livet. Lite kallt, men med varma kläder och en varm, god (faktiskt) kaffe är det riktigt härligt sitta ute även i November. Soft lunch med klarsynt vän. Tack för sköna tankar Sam.

Den är här...

Min längan efter sol och värme. Den verkar alltid infinna sig. Som ett brev på posten. Jag vet att den alltid kommer när det varit kallt ett tag. Den underbara hösten som är så betagande har gått över till kyla, vilket i och för sig kan vara uppfriskande, men kylan får mig alltid att längta till långa, vita stränder, grönt hav, varma brisar och en god bok i skuggan av ett parasoll. Letar febrilt efter en resa till varmare destination. Ringde precis familjen för att övertyga om att julklappar är onödigt och resa är nödvändigt..tror det gick ganska bra.

Sommarlängtan

Ville bara påminna om att det ligger en sommar på lur även den blåsigaste Novemberdag som den här... känns gott att veta, tycker jag. Nu ska jag snart iväg på Invigningsfest med jobbet. Kul med festligheter... i väntan på sommaren! Förstår om det verkar som om jag har lite att göra idag... inte helt fel faktiskt, försäljningen i November är väl sådär... i väntan på julen...I väntan...

Älskar, älskar inte...

Livet känns ibland otroligt sårbart. Samma med kärleken. Vad är det egentligen som gör att vi fastnar för en viss person... och vad är det som gör att vi håller kvar? Varför spricker förhållanden som under lång tid tyckts så lyckliga...eller var de aldrig riktigt lyckliga på djupet då?

Befriande...

Det ligger något befriande i att skriva, att sätta ord på sina tankar, känslor eller något jag varit med om. Det är på något konstigt sätt som att sådant som jag tycker är jobbigt inte ter sig lika stort när jag får sätta ord på det. Oavsett om det är i min dagbok eller såhär där andra kan läsa... Undrar hur det egentligen kommer sig, att det kan kännas så behövligt ibland?

Centro

Drack min första kaffe på det omtalade cafe Centro idag.
Anledningen att jag envisats med att avstå så länge beror på
min tendens att nobba det som andra hyllar.

Men idag var det dags. Till stor del beroende på att det här varit en ångest dag från det att jag slog upp mina blå 07.00 i morse. När så kl blivit 13.00, vilket idag innebar lunch, förstod jag att det var bäst att göra något för att pigga upp dagen. Efter att ha ringt varenda kotte jag känner, som arbetar inom vallgraven och blivit ignorerad från samtliga, tänkte jag att jag får helt enkelt uppsöka en plats att analysera och kritisera...
Dagen till ära var det Centro's tur.

Jag begav mig alltså till den lilla, Italienska kaffebaren.
Sjukt kallt och blåsigt ute idag.

Tyvärr måste jag erkänna att känslan på det lilla cafeet är ytterst
trivsam, de har lyckats fånga den italienska känslan på ett skönt sätt. Alldeles i min smak.

Men så till det jag var där för att analysera...Kaffet.
Tyvärr så måste jag säga att jag inte var mycket imponerad. Med tanke på allt jag hört hade jag väntat mig högre klass än Da Matteo och Skafferiet. Men måste helt enkelt säga att de som imponerat mest med sitt kaffe i höst är ägarna till nyombyggda "Pour Bon". Helhetskänslan var
dock värd fyra av fem "SanPellegrino". Hur som helst så lyckades inte min färd till Centro bota den krypande känsla av oro i mitt inre... men å andra sidan...
Hur höga förväntningar får man egentligen ha på kaffe?!

Får nog hem och ta till det gamla knepet, söt tjejfilm och mängder av choklad!

Tvivel och efterföljelse...

Helgen tillbringades på Bjärka-Säby slott strax utanför Linköping. En helg fylld av seminarium, goda samtal, promenader och gott kaffe (en eloge till de som ordnat kaffe från Da Matteo). Måste säga att det tagit ett par dagar att smälta alla tankar jag samlat på mig under helgen.

Det är två seminarium som särskilt funnits kvar i mina tankar. Först Owe Wikströms seminarium om "Kritisk reflektion och enkel kristustro". Han talade om att brottas med sina tvivel och samtidigt leva i efterföljelse. Otroligt bra och intressant. Dessutom har han en förmåga att vara extremt träffsäker i sina kommentarer och tankar. Man märker tydligt att han funderat massor, att han inte bara sväljer färdiga sanningar samtidigt som han har en stor respekt och tilltro till mannen från Nasaret. Han uppmanar till att ta efterföljelsen på stort allvar men samtidigt sina tvivel och frågor. För honom är det inte någon motsats, snarare något som visar på riktig hängivenhet.

Det andra seminariet som sitter kvar är söndagens tidiga bibelstudium med Peter Halldorf. Seminariet handlade om Barnabas, även kallad tröstens son. Han som fick smeknamn efter den helige anden (Barnabas betyder "fylld av helig ande"). Peter pratade om vad det var i Barnabas personlighet som gjorde att han fick ett smeknamn efter anden. Tänkvärt. Känslan som sitter kvar där är en längtan efter att studera Bibeln.

Fick även tid för sköna bönestunder med goda vänner och uppmuntrande samtal. Något som verkade ha fastnat för oss alla var uppmaningen att läsa ordet tills det blivit till handling i våra liv. Tack vänner för en god helg!

TROFAST VÄNSKAP

"Mildheten är förtrogen med visheten och råder över eftertänksam insikt."
Jag har en mild och trofast vän. Min bönevän.

Jag förundras ofta över vad jag tror är Guds omsorg i att placera rätt människor i vår väg. Människor som han ser att vi behöver. Sådana möten förbryllar mig. Gläder mig. Ger färg åt vardagen. Hur skönt är det inte när blotta tanken på en vän gör att man sitter där med ett leende på sina läppar och en varm känsla i hjärtat. Sådan är min vän. LY, Tack för trofast och ödmjuk vänskap, du betyder mer än ord för mig.

SAFENAT PANEA

Det fanns två berättelser som jag alltid tvingade min mormor att läsa för mig som liten.. den ena var bockarna bruse, den andra var berättelsen om Josef i Bibeln. Josef var vacker att skåda och han litade på Gud. Berättelsen handlar om allt från Josefs familjeliv, hans brottning med egna tankar, avundsjuka, syskonskap, arbete, tuffa perioder, lyckliga perioder, frestelser.. det mesta i ett liv helt enkelt. Josef hade inte enbart ett lätt liv, många gånger verkade livet gå emot honom och prövningar och svårigheter kantade hans väg. Men genom berättelsen finns en mening som ständigt återkommer: "Men Gud var med honom". Gud var med Josef. Gud hade en plan med hans liv och även om det säkert många gånger, för Josef, verkade som om Gud glömt bort honom så var Guds ledning säker och fast. Jag tror att om vi fick läsa om vårt liv i efterhand, nedkortat i några kapitel, skulle det förmodligen, på samma sätt, vara lätt att se Guds plan och ledning.

Josef ville göra Guds vilja vad än det skulle kosta honom. Jag tror att det som främst alltid berört mig i berättelsen är Josefs karaktär, hans ödmjukhet inför livet och inför Gud. Berättelsen har gett mig tankar om vilken typ av person jag vill vara. Men historien visar också att även de perioder i ens liv som kan tyckas vara helt meningslösa kan ha ett högre syfte. De kan ingå i en större plan och leda en dit Gud tänkt. Ord min kompis Sam ofta säger ger perspektiv och förtröstan: "Gud är större".

GLÄDJE

Vill bara skriva ett stort TACK till min kära vän Pao för alla mysiga stunder denna höst!
En höst att minnas. Tack för din vänskap och allt du betyder för mig! Den här hösten har varit blandat utmanande, utvecklande, mysig, rofylld, tuff, känslosam och fylld av värdefull vänskap. Du är en pärla, det är värt att nämnas. Posso... il conto, gratzie... ;-) Ci vediamo dopo mi amica. Tu sei belissima! Io piace te multo! Mille baci con te