Befriande...

Det ligger något befriande i att skriva, att sätta ord på sina tankar, känslor eller något jag varit med om. Det är på något konstigt sätt som att sådant som jag tycker är jobbigt inte ter sig lika stort när jag får sätta ord på det. Oavsett om det är i min dagbok eller såhär där andra kan läsa... Undrar hur det egentligen kommer sig, att det kan kännas så behövligt ibland?