Död ambition

Jag fick ett brev idag. Från CSN. Tydligen har jag arbetat för mycket under tiden jag studerade. Något som man i mina ögon skulle kunna se på två sätt, antingen som att jag verkligen behövde mer pengar eller som att jag var ambitiös. I vilket av fallen anser jag inte att det finns något motiv till att slå ner modet på en studerande som också arbetar. Vad blir resultatet... att man dödar ambitionen, ökar svart arbete eller helt enkelt bara tar bort valmöjligheten.

Om man tjänar mer än 90.000 kronor under året får man betala tillbaka bidragsdelen.
Vad vill man med den bestämmelsen? Inga andra bidrags bestämmelser fungerar på det sättet i vårt land. Ta barnbidrag t. ex. då skulle endast de familjer som tjänade under ett visst belopp få barnbidrag, men så är det inte, det är helt enkelt något man får för vart barn man skaffar..oavsett hur mycket pengar man tjänar. Men om en studerande väljer att arbeta istället för att vara ledig på helgerna och lov, då ska det inte uppmuntras.

Personer som arbetar lagligt betalar dessutom rätt stor del skatt i Sverige. Trots man att samtidigt, i många fall, sliter med studier. Borde inte ett sådant beteende uppmuntras istället. Jag blir så otroligt arg på det här!

Vill man se till att den som pluggar verkligen pluggar? När den sedan anser sig ha pluggat så den kan sin läxa, vill man då se till att den går och tränar eller umgås med sina vänner... kopplar av för att på det sättet bli motiverad till att så studera hårdare dagen efter? Jag skulle INTE tro det vara fallet!

PLS enlighten me... jag förstår verkligen inte vad som är tanken med detta??

Goa, kreativa känsla...

Att på väg till sitt skrivbord på jobbet mötas av en designer som ligger på golvet och ritar på en tröja, massor med kläder, färgkartor, pennor... det är underbart. Jag blir alldeles glad! En sån liten sak, men det var nog faktiskt då det slog mig... det här blev så rätt. Tillbaka till mitt ursprungliga jag. Min konstnärliga sida som länge känts undanskuffad av så mycket annat har börjat vakna till liv... och jag njuter. Njuter för att det är så mycket jag, jag känner livsglädje av färger, form och skapande. Skönt också när man börjar kunna slappna av och känna att man faktiskt vet vad man ska göra. Jag mår bra!

You say jump...

Efter åtta månaders frånvaro har jag nu i veckan återtagit min plats på gymmet... snacka om att man tappar då man inte aktiverar sig. Jag och Ly har dessutom fått en ny tränare som älskar diagram och tabeller ...hmm. I går vägdes vi på fettvåg för att se hur mycket fett man har och hur det fördelar sig över kroppen när man går upp i vikt. vågen mätte också muskelmassa på var enskild kroppsdel. Avanserat. Det som kan konstateras är att det känns i min kropp att jag börjat om, efter att legat på latsidan för länge... varje skratt, varje rörelse gör ont.

"Aldrig har jag någonsin sett något vilt ömka sig, ihjälfrusen faller fågeln från sin gren utan att någonsin ha tyckt synd om sig själv..."
Konstanterande: Not too wild..

FYI

Hade en diskution med några tjejkompisar om vad det är vissa män har som gör att man blir helt knäsvag bara de kommer i ens närhet. De är kanske inte alls bildsköna men på något sätt tycks de påverka de flesta tjejer. Ord som kom upp till förklaring var: Pondus, självförtroende (den sorten som gör att en person verkar lugn och trygg, skönt rotad i vem han är) och närvaro.

Andra ord var humor, självdistans och nyfikenhet. Påverkas av dessa karaktärsdrag verkar de flesta flickor dock göra. Tror ibland att vad killar tror/tycker är manligt och vad vi flickor tycker inte alltid är samma....

Dagens citat:

"Att leva obemärkt är att leva väl, sa den romerske skalden Ovidius.
Ostört av omvärldens blickar grundas det goda livet.
Dock inte över en natt.
Var och en som varit med om något sällsamt och storslaget, som förunnats kostliga erfarenheter, gör därför väl i att avvisa inviterna till att bli bemärkt för sin skärv. Liksom vi andra gör väl i att lämna den i fred som ännu inte rotats i sin frid."
Peter Halldorf

Ridtur

Som så många andra helger dundrar vi även denna fram i skogen på hästarna, underbara frihets och lyckokänsla. Rekomenderas varmt....

Morgon vid havet...

Vaknar upp och solen lyser in genom fönstret. Jag befinner mig vid havet så en morgonpromenad runt ön känns som en lysande ide, underbart att sedan komma in i värmen och äta frukost. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är underbart att när fredag em kommer åka direkt från jobbet och ut till lugnet och ron. Allt är stilla, borta är bilar och avgaser. Inget skränande ljud från människor som skriker och skränar utanför fönstret. Fridkänslan är total. En av mina bästa vänner har precis skaffat en mysig lägenhet alldeles vid havet. Skönt för mig att hon uppskattar sällskap och jag uppskattar hennes. Frisk luft och god vänskap... skön helg.

Stå för vad?

Hur mycket ska man behöva stå upp för sina åsikter? Välja ståndpunkt?
Om man väljer att inte stå upp för något eller kommentera, säger väl det också något? Eller...?

Vad säger det om man väljer att inte kommentera? Kan det säga att man inte tycker att det är en viktig fråga, inte något man tycker ska få någon uppmärksamhet? Eller handlar det om att man tycker det är jobbigt att motivera varför man tycker så? Det är nog olika för olika personer.

Kanske att jag verkar lite kryptisk, som att jag dolde vad jag egentligen tänker på men jag gör det medvetet just för att ämnet kanske inte är det viktigaste just nu. Har nämligen tänkt ganska mycket de senaste dagarna efter en diskution vi hade hemma hos oss i Onsdags.. på vad vi egentligen säger genom att inte ta ställning för eller emot. Sen måste man acceptera att alla inte tycker lika. Ämnet vi diskuterade hade jag lagt på hyllan men nu har det på något vis blivit aktuellt för mig igen.

Vad jag bestämt mig för? Jag stöttar inte.... alls. (för er som vet vad det gällde)

Frukost

Allt efter min resa till Usa har mina frukostvanor förändrats avsevärt. Från att ha ätit en smörgås med creme cheese osh druckit kaffe (på väg till jobbet) kliver jag nu upp kl 06.00 varje morgon och äter bröd, creme cheese, ägg, bacon, kaffe och juice i lugn och ro undertiden jag tittar på morgon nyheterna...snacka om vuxenpoäng. Får allt erkänna att jag älskar mina nya morgonvanor...

Arbetsro...

När känslan att inte ha koll börjar lätta känns det på ett skönt sätt befriande... men det är inte det jag tänker på.. utan en annan skön känsla som jag upptäckte i höstas. Att sitta kvar på jobbet när de flesta börjar ha gått för dagen. Som nu, sitter och lyssnar på Silje Nergaards skiva "nightwatch" och fördelar ordrar till Sverige, Norge och Finland... kan låta tråkigt men är på något skönt sätt avstressande. Att i lugn och ro känna att man får mer koll, börjar greppa vad man gör och börjar få upp farten. Går jag hem vet jag att jag ändå drömmer i SU tabeller och har svårt att koppla av, men jobbar jag tills jag känner mig klar så mår jag bra. Dessutom vet jag att det kortar ner perioden av att inte kunna, vilket gör att då kan jag sedan gå hem med en god känsla rätt tidigt och ändå känna mig nöjd. Skönt. Går ju dock åt lite kaffe den här perioden... också. Dax göra klart och åka hem!

Söndagsro

Det har snöat nar jag vaknar och tittar ut genom fönstret. Göteborgs gator har på bara några timmar förvandlats från gråa till vita. Jag paltar på mig kläder och traskar iväg till kyrkan, där pastorn passande nog predikar ur Daniels bok...
Det är skönt att veta att allt man planerat för dagen är att slänga in en maskin tvätt för att sedan gå och sätta sig ensam på ett cafe med en spännande bok och läsa undertiden tvättmaskinen sköter sitt. Glad att leva på 2000-talet och slippa stå och skrubba all tvätt för hand...
Idag ska jag bara njuta...

Skön känsla...

VISSA BILDER GÖR EN BARA GLAD....

Än idag..

I tisdags lyssnade jag på Peter Halldorf, han talade i Tynneredskyrka under ämnet "nära dig". Han började med att citera Höga Visan och den kärlek som utspelar sig mellan bruden från Sulem och kung Salomo. Han drog paralellen till bön och behovet av att lyssna på varandra... att inte bara göra bönen till en lång önskelista utan till en stund av nära gemenskap. Han är skön att lyssna på, man märker att han är en man som lever i nära umgänge med Gud. Han förmedlar ro och Gudslängtan, det är gott att mitt i veckan bara få sätta sig ner och lyssna till någon som smittar av sig med sin kärlek.

Själv har jag landat i Daniels bok den här veckan. Jag gillar att läsa om hur Daniel är så angelägen att behaga Gud i alla lägen, om hur han litar på sin Gud och om hur Gud är med honom. Jag har alltid haft en kärlek till gamla testamentets berättelser. Jag älskar att höra om hur folk ropar ut sina tvivel och frågor och om hur Gud svarar, mitt i att de kanke lever i ett land fyllt av avgudar och om hur Gud möter dem just där. Precis där de är. Om hur de väntar och tror, hur de står fasta för att något i deras inre blivit så berört att det får kosta på. De har upplevt att det finns något som håller att tro på, någon som håller att tro på.

Samma Gud som vi ber till här och nu... samma Gud som var med Abraham, Isak och Jacob... att få tro att Han är med mig på samma sätt än idag, det gillar jag...

Full koll....?

Jag måste erkänna att jag har riktigt svårt att förlika mig med känslan av att inte riktigt berhärska vad jag gör. Efter en vecka på nytt jobb med helt nya arbetsuppgifter och nytt ansvar är känslan av frustration rätt stabil i min kropp. Har hamnat i ett underbart arbetslag med sköna människor men känslan av att hela tiden behöva be om hjälp, fråga hur man gör och vad man gör är otroligt frustrerande. Mitt i att jag älskar att lära mig nya saker och få nya utmaningar så finns en delad känsla... jag känner mig otillräcklig... o jobbiga känsla...

Kvitto...

När jag öppnade min plånbok idag ramlade ett kvitto ut... signerat: Washington Dulles... när jag stoppade handen i kavajfickan låg ett visitkort från en restaurang i Little Italy, New York, där... små påminnelser som gör mig alldeles varm i hjärtat...Eftervärme...